Oktober 2015

Transcript

SPRÅKNET Medlemsblad - Hösten 2015 Ordförandespalten “At this critical moment, let us reaffirm our commitment to empowering the marginalized and vulnerable. On United Nations Day, I call on Government and individuals to work in common cause for the common good.” Secretary-General Ban KiMoon (2015) Vårt samhälle har det senaste halvåret förändrats på ett sätt som vi knappast kunnat föreställa oss för några år sedan. Vi har sett människor fly krig och oroshärdar för att söka sig i säkerhet i Europa. De tuffaste har efter otroliga strapatser kommit sig till det nordligaste hörnet av Europa. Vårt höstmöte äger rum lördagen 24 oktober. På självaste FN-dagen. Då passar det speciellt bra att fokusera på mångkulturalitet och undervisning av barn och ungdomar med andra modersmål än svenska eller finska. Och visst är väl Närpes den naturliga orten för höstmötet? Vår gästföreläsare är Amra Gutic, född i Bosnien men uppvuxen i Närpes. Hon är utbildad klasslärare och skrev sin pro gradu om Närpes-skolornas språkliga landskap med fokus på hur elever och föräldrar med andra modersmål än svenska bekräftas och hur de förstår information i det offentliga skolrummet. Amra jobbar som timlärare i Närpes och undervisar islam, engelska, fysik, kemi, textilslöjd, svenska och bildkonst. Hennes elever kommer från Bosnien, Turkiet, Sudan, Egypten och Marocko. Flera nationaliteter är på kommande. Amra besitter många insikter och erfarenheter som det blir spännande och lärorikt att få ta del av. Temat för dagen är aktuellt för språklärare på alla stadier och i alla skolformer. Vi hoppas på en stor uppslutning på FN-dagen! Närpes gymnasium (Skolgränd 9 A) erbjuder oss generöst utrymmen för lördagen 24.10. Vi inleder med stadgeenligt höstmöte och kaffe kl. 10.30 (förberedda ärenden). Sedan får vi avnjuta lunch tillsammans. Amra Gutic inleder sin föreläsning kl. 12.30. Tid ges för diskussion. Dagen avslutas kl. 14. Anmäl dig senast tisdagen 20.10 eller helst på direkten till pia.sandas(at)gmail.com eller dblusi(at)abo.fi. Kom ihåg att meddela oss om ev. allergier. Njut av höstlovet och väl mött på FN-dagen! Diane-Christine och styrelsen för ÖSSF Hälsningar från Styrelsemötet den 6.10 på Sweet Vaasa! Höstens blombukett ges till Bernice Sjöberg i Petalax gymnasium. Bernice är en glad eldsjäl som generöst delar med sig av material och idéer bland kolleger inom Vi7 gymnasierna. Hennes generositet märktes även när hon delade med sig av sin systerson Jakob Nylund :-) Jakob har fungerat som webmaster för ÖSSF i många år (alltsedan Bernices tid i styrelsen) men lämnar över sina uppgifter i andra händer fr.om. oktober. Möteskallelse Medlemmarna i Österbottens svenska språklärarförening kallas härmed till stadgeenligt höstmöte lördagen den 24.10 i Gymnasiet i Närpes. Mötet sammanfaller med FN-dagen. Dagen börjar kl. 10.30 med förberedda ärenden. Efter lunch inleder Amra Gutic inleder sin föreläsning kl. 12.30. Tid ges för diskussion. Dagen avslutas kl. 14. Deadline för anmälan till höstmötet är tisdag 20.10. Anmälning sker via Facebook eller till pia.sandas(at)gmail.com eller dblusi(at)abo.fi. Kom ihåg att meddela oss om ev. allergier. Varmt välkomna! Alla språklärare behövs som medlemmar i SUKOL! Är du inte medlem ännu? SUKOL har 5000 medlemmar från Utsjoki till Hangö: 29 lokala distrikts-föreningar (varav en är ÖSSF) ser till att det ordnas verksamhet nära dig. Det finns 8 riksomfattande språkföreningar (engelska, finska, tyska, franska, ryska, spanska osv). Varför lönar det sig att vara medlem av SUKOL? SUKOL (Suomen kieltenopettajien liitto) bevakar språklärarnas intressen genom att påverka beslutsfattare och undervisningsmyndigheter. SUKOL ordnar höst- och vårmöten där en representant från ÖSSF deltar. Det är ett proffsigt och viktigt arbete som SUKOL utför! Här några exempel på medlemsförmåner: (finns på http://www.sukol.fi/pa_svenska) - Tidskriften Tempus 6 gånger/år (värde 83 euro) Tillträde till medlemssidorna Vårens och höstens utbildningsdagar till medlemspris 40% rabatt på alla WSOYs och Otavas skönlitteratur, barn- och faktaböcker Distriktsföreningarnas utbildnings- och rekreationsevenemang De förmåner som språkföreningarna erbjuder, t.ex. materialpaket, utbildningar och språkresor FRAM TILL DECEMBER KAN DU BLI MEDLEM TILL HALVA PRISET. DU SOM VÄRVAR EN MEDLEM FÅR EN GÅVA! Nya medlemmar som ansluter sig (augusti-december 2015) får 50% rabatt på medlemsavgiften. Det betyder 27,50 euro för lärare och 18 euro för lärarstuderande. Du som värvar en ny medlem får en gåva! Gå in på SUKOLs hemsida och fyll i blanketten som finns på medlemssidorna. Du får välja mellan två olika gåvor.  FÖR ATT BLI MEDLEM I SUKOL: Gå in på www.sukol.fi och pricka för till vilken ämneslärarförening och lokalförening du vill tillhöra! (t.ex. SUKOL / engelska, ÖSSF). Tack för att du är medlem av både SUKOL och ÖSSF! ERFARENHETER AV KURSEN SURVIVAL SWEDISH FÖR UTBYTESSTUDERANDE ”Undervisa utlänningar i nybörjarsvenska – det kan ju vem som helst. Det är ju bara att att lära dem säga 'Hej, jag heter...' och sådant.” För gemene man kan det kännas så, men efter närmare 20 års erfarenhet av nybörjarundervisning i svenska, kan jag konstatera att så enkelt är det inte. Sedan mitten av 1990-talet har jag undervisat i svenska på olika nivåer och jag kommer här att dela med mig av erfarenheter jag fått under kursen Survival Swedish. I och med Finlands EU-medlemskap, i början av 1990-talet, började vi få utländska utbytesstuderande till Åbo Akademi i Vasa. Utbudet av kurser på engelska var litet, och de studerande frågade efter kurser i de inhemska språken. Språkcentret hade inga extra resurser för detta. Efter diskussioner med den dåvarande ansvariga för internationella ärenden i Vasa, Camilla Westermark, beslöt vi att jag i min undervisningsskyldighet skulle ta in en kort nybörjarkurs i svenska, eftersom mitt administrativa arbete innehåller undervisningsskyldighet. Utan formell lärarbehörighet, utan erfarenhet av att undervisa utlänningar och utan studier i undervisningsämnet svenska satte jag igång med att planera kursen. Helt utan lärarerfarenhet var jag dock inte. Jag hade undervisat i franska på nybörjarnivå inom den fria bildningen, vid Åbo Akademi och Svenska Handelshögskolan sedan slutet av 1980-talet. Nybörjarundervisning är nybörjarundervisning oberoende av språk – men att planera en kurs i mitt modersmål var på många sätt svårare än att planera en kurs i franska. I franskan visste jag i vilken ordning man lär ut olika saker och jag kände till utmaningarna på ett annat sätt än när det gällde mitt eget modersmål. Detta var före Youtube och före de nätbaserade gratiskurser som är ett utmärkt hjälpmedel i dag (t.ex. Roger Nyborgs Kom loss på svenska, som utarbetats vid Stockholms universitet). De första kurserna planerade jag mycket utgående från Göransson-Lindholms bok Nybörjarsvenska, men den rikssvenska inriktningen passade inte alltid för vår omgivning. På den första kursen hade jag studerande både från Åbo Akademi och Vasa universitet. Senare, i mitten av 2000-talet inledde vi ett samarbete inom Vasa högskolekonsortium där Yrkeshögskolan Novia och Åbo Akademi turvis ordnade Survival Swedish – en 20 timmars introduktion till det svenska språket och finlandssvenskheten. Ella Enbacka från Novia utarbetade ett kompendium, delvis med stöd av Margite Lindéns Svenska i Finland. Det kompendiet utvecklade sedan jag i min tur, när det var min tur att hålla kursen. Vi bytte kompendier och uppdaterade dem ett antal år. På samma sätt stod Vasa universitet och Vasa yrkeshögskola för kursen Finnish Survival och vi kunde då erbjuda kurser för utbytesstuderande från alla högskolor i Vasa. Detta var en rikedom så länge samarbetet fungerade. Utbytesstudenterna tyckte om att träffa utbytesstudenter från de andra högskolorna. Tyvärr har det ekonomiska läget gjort att Vasa universitet och Vasa yrkeshögskola inte längre kan erbjuda kursen Finnish Survival – något som våra utbytesstudenter är besvikna över. Tills vidare kan Åbo Akademi och Novia erbjuda Swedish Survival, men när svångremmen dras åt är risken att dylika kurser försvinner eftersom de inte är obligatoriska. Tanken var att kursen Survival Swedish inte skulle fokusera på grammatik. Det intressanta är att jag under åren, till och från, försökt låta bli att undervisa grammatik och bara låta grupperna lära sig fraser. Så gott som varje gång jag testat detta har någon studerande kommit och sagt: ”Please Ms Ketola. Give us some grammar. I can't learn without structure.” Detta har bekräftat min syn, att grammatikundervisningen inte är något onödigt som hindrar oss att lära oss tala ett språk. Grammatiken är ett stöd som ger modeller och strukturer för hur vi ska producera meningar, precis som matematiken har formler som man behöver kunna för att kunna lösa t.ex. andragradsekvationer. Utmaningen med grammatikundervisningen är att göra den meningsfull och visa på kopplingen till det autentiska. Vilka metoder har jag då använt på mina kurser i Survival Swedish? Ganska snart bestämde jag mig för att använda engelska som undervisningsspråk, vid sidan av svenskan. På universitetsnivån har vi den fördelen att alla studerande förutsätts behärska engelska. Vi har också möjlighet att använda oss av tyska och franska vid behov. Vasa Arbis har, med goda resultat, valt en annan väg. Där undervisas svenska på svenska från dag ett. På samma sätt fungerar flyktingundervisningen, eftersom lärare och kursdeltagare inte har något gemensamt språk. Jag kände dock snabbt att detta inte var min metod, även om jag försöker tala målspråket så mycket som möjligt. Att vi har ett gemensamt språk ger oss möjlighet att tala om språket på en meta-nivå, vilket jag har märkt att universitetsstuderande ofta vill göra. De temaområden vi behandlar under kursen har att göra med deras vardag som studerande: Vi lär oss att presentera oss, berätta vad och var vi studerar, varifrån vi kommer, vilka språk vi talar, dagar, månader och klockslag. Vi lär oss också kaféterminologi. Jag försöker från första lektionen få dem att tala svenska genom styrda dialoger. Dialogerna utvecklar vi sedan vartefter de lär sig mera ord och uttryck. Sånger från Youtube är också ett stående inslag i kursen. Mest är det för att de ska få en inblick i svensk och finlandssvensk populärmusik, men också för att de som lär sig lättare med hjälp av musik ska få ord att fastna. Ibland får de sjunga supvisor. Det inslaget har jag blivit försiktig med, efter att en studerande skrev i utvärderingen att supvisor inte hör hemma i en språkkurs på universitetsnivå. De gånger jag efter det sjungit någon supvisa med dem, har jag förklarat att de hör till sitzkulturen vid finlandssvenska högskolor och att de lär sig vanliga ord och uttryck genom sångerna. När det gäller hörförståelser och ordförhör, har jag de senaste åren slutat med traditionella förhör på lektionstid. I stället ger jag möjlighet att göra självrättande övningar i Moodle och så testas kunskaperna i sluttentamen. På så sätt har de möjlighet att träna när det passar dem och göra övningarna och ansvaret för att öva läggs över på dem. I slutet av kursen har de en muntlig tentamen. Den består av att de ska skriva en dialog under kursen tillsammans med ett par andra studerande. De ska sedan lära sig dialogen utantill så gott det går och spela upp den för gruppen. Varje år har jag blivit mycket positivt överraskad av hur uppfinningsrika de är. De klär ut sig, de har med sig handdockor – många av dem bjuder faktiskt på sig själva. Om jag jämför med motsvarande muntliga tentamen i franska, kan jag säga att de där är mera reserverade överlag. Vissa bjuder förstås på sig själva även där – men det märks en klar kulturskillnad. Samma sak är det med sånger på lektionerna. Det är väldigt sällan jag får finländare att sjunga franska sånger, medan utlänningarna sjunger av hjärtans lust så fort de hittar en melodi eller några ord de kan uttala – nu senast ”Pa tu ta na kako”. Målsättningen med denna typ av muntlig tentamen är, att de ska producera något som är centralt för dem själva. De har möjlighet under kursen och innan presentationen att fråga ord och uttryck de behöver. Jag brukar också gå igenom texten med dem innan, om de vill. Min teori är att om de inte minns något av det de läst, och inget av det jag sagt, så kommer de åtminstone ihåg fragment av den dialog de själva skrev på svenska efter knappt två månaders studier. Framför allt hoppas jag att de kommer över barriären att våga prata. Vad är då utmaningarna i en sådan här grupp? Främst är det olika kulturer som möts. Första gången jag höll kursen hade vi en liten julfest med glögg och pepparkakor i samband med de muntliga presentationerna. En av deltagarna smakade inte på detta. Mycket artigt förklarade han, att det just nu var Ramadan och att han inte åt när solen var uppe. Detta ledde till vänligt skoj deltagarna emellan. Dagarna är ju så korta i Finland i december, så européerna sa att det förstod att det var därför han flyttat till Finland. Då fick vi lära oss, att muslimerna har en överenskommelse om hur länge de ska fasta i länder som Finland, där nätterna är extremt långa på vintern och korta på sommaren. Ibland märker man en viss irritation i gruppen över att vissa länders studerande upplevs högljudda och inte seriösa. Andra utmaningar är de studerande som, i motsats till finländska studerande, ofta svarar innan jag hunnit fråga någon av de tystare i gruppen. Detta att ge alla möjlighet att svara och vara aktiva är något jag fortfarande kämpar med, och det var också mitt aktionsforskningsprojekt när jag äntligen, efter 25 års undervisningserfarenhet, fick min lärarbehörighet. När det gäller gruppdynamiken finns också alltid dimensionen att alla nationaliteter inte trivs tillsammans. Survival Swedish är en trevlig kurs att undervisa på, eftersom den mera är inriktad på att det ska vara en trevlig introduktion. Att undervisa svenska för utlänningar är krävande, men givande. De är många gånger öppnare och aktivare än våra finländska studerande. Vissa nationaliteter passar tider och är väldigt ambitiösa, vissa har svårt med detta. De flesta studerande går kursen frivilligt och är därför engagerade. Jag glömmer aldrig gruppen som bad att vi skulle ha knytkalas. Jag höll aldrig på att få iväg dem från kursen den kvällen. Någon grupp har gett mig en blomma vid kursens slut. Det är man inte bortskämd med när man håller normala universitetskurser. Kanske vem som helst kan undervisa språk på nybörjarnivå – men det krävs sannerligen att man är insatt i pedagogik, didaktik, gruppdynamik, språkvetenskap och en hel del annat om man vill få ett bra resultat. Vi kan dock endast hjälpa de studerande en bit på vägen. Det är de själva som måste göra jobbet. Kristina Granstedt-Ketola ”Me and my Swedish” – en enkät bland medborgarinstitutets nybörjare i svenska 1 För mig som inte undervisar de inhemska språken är det spännande att läsa om alla mer eller mindre nyanlända som arbetar hårt för att lära sig svenska. Det är något som jag själv har upplevt i Sverige och här i Finland när jag försöker lära mig finska. Det som jag kommer bäst ihåg är den speciella stämningen som ofta finns i dessa internationella grupper. Folk är glad och öppet och det finns alltid mycket att diskutera med varandra eftersom man är så olika. Dessutom är det roligt att se hur bra alla kan komma överens trots att man är så olika. Genom denna lilla enkät med 20 deltagare hoppas jag ge en liten inblick i de upplevelser som lärandet av svenska som nybörjare bjuder på. Att lära sig ett nytt språk är en spännande process som ger oss såväl stora lyckokänslor som djup frustration. Här kommer en insyn i hur nybörjare i svenska upplever språket. I kursen ingår en fascinerande mångfald av olika åldrar och nationaliteter. Studenterna är mellan 37 och 17 år gamla. De kommer från Sudan, Vietnam, Belgien, Venezuela, Indien, Thailand, Iran, Italien, Honduras, China, Gambia, Venezuela, Tyskland och Brasilien. Vissa har just kommit till Finland medan andra har bott här så länge som 12 år. De bästa upplevelser med svenskan – ”Work in a Swedish-speaking company with positive people” Det är roligt att höra att många redan tycker att de har nytta av svenskan och att undervisningen hjälper dem att förstå och använda språket. Det nämns till exempel att de börjar förstå vad som står på skyltar eller kan använda lite svenska på jobbet. Det kan även vara roligt att förstå lite av Kents sångtexter. Och de värsta upplevelser – ”When you are struggling to phrase a sentence to someone” Så roligt som det är när de förstår vad som står skrivet eller vad folk säger så frustrerande är det att inte förstå och kunna hänga med i samtalen (”To be in a group and not to be able to understand much of what they talk”). Det kommer fram att de Österbottniska dialekter upplevs som en utmaning (”They all speak the dialect instead of ”book language”). Även uttalet nämner flera som något som det svåraste med svenska språket. Det är också roligt att läsa att kursen i sig är ett givande upplevelse i deras vardag. Särskilt uppskattad är övningarna där språket används för att samtala i par/grupp. Favoritord – ”flera ... no idea why. It just sounds fun. ” Kursdeltagarna är alla olika och har också olika intressen och olika favoritord på sitt nya språk. Här kommer några exempel: ”Hej då!” ”God natt!” ”Ursäkta!” ”titta” ”bra” ”talar” ”jag älskar du!” ”He va na!” Marie Köller A Journey through the Languages Why Finland? Why Vaasa? Many people ask me these questions and it is still difficult for me to give an exact answer. All I know is that my path was lead here where there is something for me to do at this moment. It is called 縁or en in Japanese. It means ‘emotional connection’, ‘chance’, ‘fate’, ‘destiny’ or ‘bond’. We respect and cherish it. From childhood memory An 8-year-old girl who grew up in a small city in Japan did not know where her life would lead to, just yet. Being laughed at because of her dialect by her new classmates, she was embarrassed. So, she decided not to speak her dialect at school, but to learn the local dialect as quickly as possible. By doing so, she thought she would ‘fit in’ in her new environment. At age 13, she was struggling with her English which was the first foreign language taught at school. ‘Why should I learn a language which is of no use in a small city like this, where there are no foreigners to meet or speak to?’ said she with frustration. ‘I will live in this city forever! So, I don’t need English!’ English class was too boring. Students translated text word by word, and learned grammar. No speaking practices were involved but to repeat the word and phrases after the cassette recorder’s voice. Her teacher did not show a trace of smile on his face and just focused on those students who could answer his questions without any mistake. Broadening the horizon My life had changed forever after I met a young teacher who gave colors to the monotone English lessons at school. She was a teacher who came to teach at my friend’s home once a week. I loved listening her stories about what she did in the US or things happening there. Tasting her ‘authentic’ Christmas cake which she baked for us is still remembered with great appreciation. She was patient, yet a bit strict with me. I still remember how she hated my pronunciation of ‘th’ sound such as in ‘mother’ and ‘father’. It was really difficult to pronounce, because it does not exist in Japanese. She corrected my pronunciation again and again. Somehow, I liked her way of teaching, and gradually I got motivated to learn English as well as to know how people lived in other countries. At the age of 19, I started to travel. The first trip was to the US for a homestay program. I met some European students at an English language school who made me interested in Europe. So, my next destination was Europe. I visited my pen friend Dorthe in Odense, Denmark, and stayed at her home for 6 weeks where I started to pick up some Danish. As a student back in 1988, it was an expensive and long trip from home which took me almost 2 days, but how exciting it was for me to land into a ‘fairy-tale’ country! During my stay, I visited an elementary school, a junior high school and a senior high school with Dorthe and her siblings. I had a chance to speak about Japan in a junior high school English class. ‘What kind of materials are Japanese houses made of?’ ‘Are they made of mud?’ ‘Does the teacher scold the students?’ were the questions I received then. I was so shocked about how little they knew about Japan. Then I thought I would come back to teach them about my country. This stay made me interested in Denmark and led me to study in Scandinavian Studies at the University of Minnesota, USA, where I studied Nordic literature and art. I have been to 31 countries so far and my journey is still continuing. My strong motive to travel are to meet local people and to grasp how they live. I would also like to taste home cooked food and learn how to cook them. My horizon had become broader. However, the more I travel, the more I realize how little I know about the world. At the same time, I feel how similar we all are, after all. Going out of Japan was not the only way to explore the world. Working 5 years as an assistant program coordinator for international students at Kochi University in Japan provided me so much with what the world is like. Some of my tasks were to fill out a birth registration form for an Iranian student when he became a father, or to escort a Mongolian student, a mother of a 2-year-old daughter, to a daycare center where she had an interview with the principal and teachers. Once, I was in an operation room for several hours with a Chinese student when she gave birth to a beautiful boy by C-section. These experiences made me aware of how Japan and the social system treat the international students and immigrants. To learn from different perspectives was exciting to me. 1 - taking part in a local dance festival in Kochi (2015) with my Finnish friends A path to Finland I was a big fan of Swedish and Norwegian pop groups in the late 1980’s when they were quite popular in Japan. Having friends in Denmark, being interested in Scandinavian music and Finnish paintings gradually led me to Finland. I found two Finnish universities on the internet search by accident and I came to Vaasa University in 2007 to study for a master’s program called ‘intercultural Communication and Public Administration’. It was a natural decision for me to seek more education for my career path. Being in a bilingual city like Vaasa and studying with the classmates who came from all over the world was perfect. During my study, I unexpectedly got a job as a Japanese language teacher at the university department of Fria Kristliga Folkhögskolan (FKF) in Vaasa, which is now the only institution in the whole Finland which offers a bachelor’s degree program in Japanese Studies. After 2 - one of many international food evening we had at University of Vaasa (2008) my graduation in 2009, I decided to stay another year to continue working there. Since then I have been teaching Japanese, Japanese culture, Origami, cooking and calligraphy courses in various schools. Also, I have been learning both Swedish and Finnish languages. For me, this is my way of understanding people better and to ‘fit in’ in a new home in Finland. Power of language Why is learning languages important? For the readers, it is such an obvious and easy answer. My answer is to understand the culture and the people. Besides, it is an initial and essential tool to communicate. Living in Vaasa, I talk to people in Swedish and Finnish, although it is still limited. When using English only, I could not witness so many smiles on people’s faces. Nor did I get to know people who could only speak in their mother tongues. Many people ask me why I study both. The answer is simple. Vaasa is a bilingual city and I would like to feel I am part of it. I don’t want people to translate into English for me all the time. I like to understand what is happening on my own. To learn a language and to be able to use it, is such a rewarding experience which motivates to learn more. In March 2011, Japan faced a devastating situation by a tsunami. Although it was not easy, I took it as a good chance to talk about it in class and to teach vocabulary related to the natural disaster. After the lesson, a student came and said, ‘I know this could be a bit imprudent in a situation like this, but… when I watched the news on TV last night, I saw an old Japanese lady who said that life was tough after the catastrophe. I understood what she said in Japanese! I was so happy to understand what she said!’ This is the one of the happiest moments - to share the excitement with my own students. I often dream about my students’ future. After learning a minor language like Japanese, what kind of opportunities they would get, what would they become, where would they end up? Maybe some would work in the summer Olympic Games in Tokyo in 2020. Some may live in Japan as students, or find a job. Others may find a partner from Japan. Who knows? I believe in the power of language. The language is a bridge to learn another culture, the people and the country around you, including your own. That is why I travelled so far and am here today. As a learner of Swedish and Finnish languages, living in a bilingual city like Vaasa and teaching Japanese is my fate. If I am here today because of a strong bond to Finland, I would like to enjoy every moment so that my en with Finland gets stronger. I hope, one day I feel like I completely fit in here. Tomoko Watanabe Lecturer, University Department, Fria Kristliga folkhögskolan (FKF) My experience with Finnish & Swedish My name is Nirupam Smart and I am studying General Education (Allmän pedagogik) at Åbo Akademi. I am studying in Swedish like the other students and thus far I am quite satisfied with my studies. Of course, I sometimes run into problems because of my language skills but I accept it as a challenge. I also understand the fact that language learning is a gradual process and requires a lot of patience. My journey with languages started in my home country India. India is a country with its own charm when it comes to languages. It has 22-24 official languages (English included) which in itself sounds like a joke. I was born in a small town called Vidyasagar and from an early age was exposed to the fact that people can have different mother tongues. Since my parents were teachers and worked in an English medium school, I had to learn English as my second language. My mother tongue Hindi has nothing in common with the English language. For a long time I didn’t forgive my parents for forcing me to learn English. The English grammar was difficult and nothing made sense when I compared it with Hindi. But my stance towards English changed during my later years at high school. In hindsight, I believe it was the teachers that made the difference. They showed us the practical uses of English and thus ignited the interest in it. I have lived in Finland for around 7 years. I like to divide these 7 years into two periods, first three years and the succeeding years. During the first three years, I had the assumption that English is enough to survive here in Finland. I did things that every exchange student does - traveling and meeting new people. However, during this time I gradually understood that if I wanted to stay here in Finland and have a happy life then I needed to learn the native languages. The experiences from the first three years shaped the succeeding years. During the last four years, I have invested my time and energy in learning languages (Swedish and Finnish), studying for a degree and making native friends. But language learning has always been my priority. Before I started my language learning process, I did some Google enquiries. I wanted to find out the best and fastest way to learn a language. I came across two interesting findings. - Stephen Krashen’s stages of second language acquisition which says that a child’s second language acquisition happens in three stages. 1. the silent period, 2. the early production (approx. 1000 words), 3.the speech emergence (approx. 3000 words). - Vilfredo Pareto’s principle or 80-20 rule. The principle says that roughly 80% of the effects come from 20% of the causes or you get 80% of the results from 20% of the work. A language learner can translate it as 20% of common words of a language gives 80% understanding of the language. These two findings made sense to me. I took Krashen’s 3000 words as 20%. The next step was to look for softwares or websites that specialized in word learning. Lingvosoft was the only software at that time that fit my criteria. I paid 40€ for it and started learning my 3000 common Swedish words. At the same time, I enrolled myself in a language school in order to listen to a native speaker and collect 3000 common words from classroom and everyday conversations. After three months (around 1000 words) into word learning and attending Swedish classes, I realized that I could understand small conversations at shops and on the radio. 6 months (around 3000 words) into learning and I had the courage to speak everyday language. After eight months (April 2012), I wrote the Allmänn språkexamen and cleared competence level 3. In July the same year, I and my would-be wife decided to switch our language from English to Swedish. I wanted to speak only Swedish with her in order to achieve competence level 4 in Allmänn språkexamen, which is one of the requirements of Åbo Akademi. After four months of romantic and non-romantic conversations, I took the exam again in September 2012 and cleared level 4. It was a time of relief and joy. I was so excited about my technique that I wanted to test it in learning Finnish as well. This time, I discovered www.memrise.com, a website and application designed to facilitate word learning. I enrolled myself again in a language school and simultaneously started my 3000 words journey through memrise. It was not that easy this time. It didn’t have enough time for Finnish because of my pedagogical studies and also because of my personal life. But still I could see the difference after a year. I started speaking and had no problem communicating with people on general topics. Since then, I have continued my Finnish studies during my free time and at the university. I am quite happy to have started learning Finnish and Swedish. Both these languages have given me better job opportunities and extended my social circle. It has also given me better self-respect. Hopefully, my language learning experiences and technique can motivate others as well. One day at a time and do it regularly! That’s all I say to my friends. P.S. I would like to meet a Finnish language enthusiast who is willing to share his/her language learning secrets with me :) 3 - Nirupam och hans far Benny