Transcript
Summan av skräck The Sum of All Fears En vanlig uppfattning om en god kortfilm är att den kokar ned en berättelse till dess essens. Vi slipper longörer och onödiga utvikningar, pang på rödbetan sådär. Det må vara som det vill med den saken men när det gäller dessa 9-minuterskoncentrat av terror så stämmer det bra. Här jobbas inte upp någon stämning inte, det ska helst smaskas på från första bildrutan till sista. Filmerna är kortversioner av klassiska skräckfilmer från Hollywoodbolaget Universal. Genom tv-visningar fick dessa lite av en renässans på 60-talet, och det kämpande distributionsbolaget Castle Films passade på att smida medan järnet var varmt. Under de kommande två decennierna producerade de en ofantlig mängd kortversioner av populära långfilmer. Allra mest framgångsrika var de klassiska skräckfilmerna. Ingen hade råd med fullängdsversionerna vare sig på 8 mm eller det något exklusivare formatet 16 mm, men med kortversionerna kunde en samling byggas upp utan att ruinera ägaren. För det var främst för hemmabruk de fanns även om de i Sverige distribuerades till skolor och föreningar. På 80-talet kom hemvideon och Castle Films dagar var räknade.
I dag kan vi se det som filmhistorisk kuriosa men det går inte att undgå att imponeras av den tekniska skickligheten hos de okända klipparna som utförde dessa dåd. Flera gånger överträffar kortversionen originalet, om inte annat så i omedelbarhet och dråpliga skräckeffekter. I vissa fall uppstår något helt eget i omstruktureringen. Mumien är ett praktexempel. Här inleds filmen direkt med en drömsk återblick som tar över hela filmen och förhöjer kärlekstemat. Kopplingen klargörs mellan dessa 30-talets skräckvirtuoser och surrealisterna. Här hittar vi Boris Karloff och Maya Deren i ett möte som aldrig riktigt händer i långfilmen. Hitchcocks Frenzy är Castle Films sista suck, men klipparna håller fanan högt. Kortversionen innehåller en ny inledning och tar en rad fyndiga friheter med materialet. Ändå hålls berättelsen på kurs och är t o m begriplig. Det är styvt gjort. Som sig bör visas det här programmet på smattrande svajig 16 mm-film där bilderna hela tiden hotar att förblekna eller slå över i rött som inte har något med blodsutgjutelse att göra. Endast så kan den riktiga monsterdiggarkänslan infinna sig. Passa på innan det är för sent!
SKRÄCKSPINDELN
A common conception about a good short film is that it has boiled down its story to its essence. Be that as it may, but in the case of these 9-minute condensed versions of classic horror feature films it certainly holds true. These films are so called abridgements of Universal horror classics. Through the new medium of television they came back into fashion in the early 60s and the struggling distribution company Castle Films was not slow to catch on. Over the next two decades they produced a multitude of short versions of popular features. Most popular were the horror films. Not many people could afford to buy the full version, but with the abridgements, you could build up a collection on 8 mm or 16 mm, without ruining yourself. They were primarily for home use, but in Sweden they were picked up for distribution to schools and other institutions. In the 80s home video came along and Castle Films days were numbered.
to be impressed by the abilities of these unknown editors. In some cases the condensed version improves on the original, if by nothing else, sheer immediacy. In others, the restructuring creates staggering effects. Take the Mummy, for instance. The film opens with a dreamy flashback that takes over the whole piece. It plays up the love theme, but also clarifies the shared sensibilities with the surrealists. Boris Karloff meets Maya Deren in ways they were never allowed to in the feature version. Frenzy sees Castle Films on its last legs, but they don’t go out with a whimper. The abridgement invents a new pre-credit sequence and takes interesting liberties with the material, all the while keeping the plot on track and somewhat intelligible. That´s no mean feat. The films are screened in stuttering and fluttering 16 mm, with faded images sometimes turning red from other than blood. It’s the way it should be seen now. Do it, before it’s too late!
Not just a curiosity in film history, these films are skillful storytelling in several layers, and you have
FRANKENSTEINS SON 112
113
