Transcript
r/ ^ STYCKEN
un D a n t e s
DIVINA
COMMEDIA
kom m enterade och öfvcrsatta.
9. D e le n
som med vidtberömda Philos. Facultetens tillstånd un der inseende af
u s . CARL W I L H E L M B O T T IG E R E . O. P ro fe ssor i Moderna L itteratu ren, E n a f de A d c rto n i Svenska Akademien m. m.
f ö r P h i l o s o p h i s k a G raden
kommer a tt offentligen försvaras
•f
ERLAND
DE RL É N
P h il. Csnd. af Söderm anlands och Norikes Natiom
på Gustavianska L ärosalen d. 30 April 1851
UPSALA Wahlström
t i
ée C.
18R1.
T II E 8 E R at r t E S P O N D E N T E N.
I.
Man bar a n s e tt de nyare språkens 6ludium g ö r a intrång på de gam las, och dock är kännedomen af de gam la ound gänglig för e t t g ru n d lig t studium af de nyare. II.
Å andra sidan erfordras för en fullständig kännedom af de gamla sp råk e n ett vidsträckt studium af de nyare. Sii kastar N y latin et, sådant det lefver i de romanska s p r å k e n , ljus tillhaka p å d e t L atin , som vi kalla dödt. III.
Men detta studium af de nyare språken m å s te , för a lt kom plettera kännedomen af de gam la, vara v id strä c k t dcrfö re , a t t det m åste vara k o m p a r a t i v t . IV .
Genom främmande elementer växer e tt språks m a teria l, 1 både Tyskan och E n men dess organism omskapas ej. gelskan ingå rom anska clem enter, men de äro ej derföre r o manska språk. A lt såsom läroämne införlifva det förra språket med Italienskan, d e t sednare med F r a n s k a n , ä r ett b esy n n er ligt försök a lt croisera språk-racerna. N aturligare hade va rit att förbinda två romanska s p r å k , och två germanska.
Mer jag ej säger dig ocli mer cj svarar.” Då vred han ögonen i kors, nyss raka, 9l Och såg på mig en stund, och sänkte hjessan , F öll så med den ner vid de andras sida. Och min ledsagare till mig: ”/t«n väcks ej På denna sidan Engelens basun-ljud. När Makten komma skall, mot dem fiendtlig , En hvar sin sorgsna graf skall återfinn a, Skali taga sin gestalt, sitt kött ånyo, Och höra d e t, som återskallar evigt.” S å , steg for steg, vi genom smutsig röra A f skuggor och af snöslask långsam t skred o , Vårt samtal rörde lifvet efter detta. Jag sade: ”Mästare! monn’ dessa straffqval Bli ökta efter stora domen, eller
97
100
l0J
9 4 . Girigliene , i sin förljusnin g öfver den episod, hvarmed föregåend e säng s lu t a r , bar skeft bedöm t den närvarand e, som han finner ” très inferieur aux précéden ts.” Aled Ciaccos hela u p p trä d a n d e är ban m issnö jd, och finner bär bos Skal den å t e r en af dessa ”inegalité s choquant es, d o n t il faut moins accuser son génie que son siòcle.” — För a t t r a t t kunna u p p skatta mångfald en hos D ante, dertill bar ä n n u Fransman nen i sin poetiska k ritik alltför mycken — enfald. 9 5 . d. v. s. före ytte rsta domen. Q u a , eljest adverhium loci, s tå r h ä r , emot Yönan, såsom advorbium tm pO fiS. 90. P odestà ”mennisk ones son ined m a k t ocli sfor h ä r lighet.” S tode ej p redika tet (inimica) fem in int, kunde p o destà h är betyda dom aren. — Skalden afscr skildringe n i M # tb. 2 4 , 5 1 : ” H a n skall utsända sina enclar m ed köar b a s u n s O ö r ö s t, och de skola församla folken ifrån de fyra väder, i f f a n den ena himmelen s ända till den andra.” 99. d. v. s. böra sin o återkallel iga, genom alla cviightcte r gcnskalla nde, dom. 9.
0 jìcn minori, o saran sì cocenti? Ed egli a me: ritorna a tua scienza, Che vuol, quanto la cosa e più perfetta, Più senta ’l bene, e
106
così la doglienza.
Tuttoché questa gente maladetta In vera perfezion giammai non vada, D i la , più che di qua, essere aspetta. JSoi aggirammo a tondo quella strada,
,09
m
Parlando piti assai, ch'io non ridico; Venimmo al punto, dove si digrada•, Quivi trovammo Pluto 105. presente.
si cocenti =
il gran nemico. sì acuti e
1J5
dolorosi, come lo sono al
10G. (J. v. s. tilt den p hilosophi, hvars anhängare du D ante har förut i IV. 131 ä r , alltså den arisloleliska. color che sanno." i d maestro ”il ristoteles A kallat Man sammanställe härm ed hvad Dante i första 108. kapitlet af II Convito anför ur A ristotelis Metaphysik. 1 0 9 — 111. Fastän dessa osaliga varelser a ld rig kunna komma till sann (ideell^ moralisk) fullkom lighet, sä vänta de dock att efter (på andra sidan om = d i là) domen blifva n åg o t mer (få en ökad grad af pbysisk fullkomlighet eller f u llständ ighet, genom återföreningen af själ och k r o p p j) än i sitt h lo tta skugglillslånd fö re (på clenna sidan om = di gua) densamma. Följaktligen skola d e , i stöd af den å b e ropade aristoteliska sa tse n , då känna mera lifligt d et eviga straffets <{val, än nu. Detta kan således sägas blifva ökadt efter domen. Härmed instämmer den hel. Augustini y ttr a n d e : cum fiet resurrectio corporis, et bonorum gaudia e t malorum torm enta m a j o r a erunt. — Om adverbierna la och qua i 111 v. gäller detsam m a, som är y t t r a d t om qua i 9 3 v.
Bli mindre, eller lika uti skärpa?” Och han: ”Vänd åter till din vishetslära,
106
Som yrkar, att ju mer fullkomligt väsen, Dess mer det känner fröjd och äfven smärta. Fastän det här fördömda slägtct aldrig T ill sann fullkomlighet kan hinna, väntar Det efter domen att bli mer, än före I rundel genomkretsade vi vägen,
109
m
Än mera talande, som jag ej nämner: Vi kommo till den punkt, der ned man stiger. Här Plutus funno vi, den lede Satan. 115 112. vä g en ; nemligen genom frossarnes liela region. — Vid n e d s tig a n d e t i kvarje krets vända sig de hegge skalderna alltid f ö r s t åt h ö g e r , och tillryggaläg ga sà en del af kretsen : de draga sig sedan vcnstcrut till kretsens inre ran d , för att stiga vidare utföre. 11 4.
Der nedgången är från tredje till fjerde kretsen. 115. P lu tn v , icke Pluto (ital. P lutone), såsom Bouterwek och flera oriktigt menat. Pluto (D is ) , underjorden s m on a rk, finner här först sin motsvarighe t i L ucifer, dem o nernas kufvudm an, erkedjefvul n sjelf, som i X X X IV sången 2 0 v. också kallas D ite. — Plutus å te r, om hvilkcn nu är fråga, är eu suhordinera d demon, här, såsom i m y thologien, rikedomens symbol, t i a n håller vakt i den fjerde k r e t s e n , der girighet och slöser*; fiafva sin straff-ort, likasom Cerberus i den tred je, IV osseri^8- A llt syndigt bruk af riked om , det må nu yttra sig s^som girighet eller slöseri, är i honom hetec k n ad t, o c h , då d e t af honom äfven anses närmast föra n le d t, kallas han här il g ra n nemico, den a r g e , förderflige S ata n , som tillställer så många oordningar i verlden.
CANTO SETTIM O. P a p e Satan, pape Satan aleppe, Comincio Pluto con la voce chioccia$ E quel savio gentil, che tutto seppe 9
*
Disse per confortarmi: non ti noccia L a tua paura, che poder, ch’egli abbia? (erra /0 scender questa roccia. iVon
«
Poi si rivolse a quella enfiata labbia ? £ disse: taci 9 maladetto lupo, Consuma dentro ie con la tua rabbia!
r
P ope S a ta n , pape Sa ta n aleppe. P lutus talar en i. ro tv ä lsk a , ett slags italieniserad hebreiska. Man har tvistat om ordaförståndet af detta utrop. Euse ä r man d e r o m , a t t d e t , på P luti d je fvu lssprå k, skall u ttry c k a en hotelse från a t t gå vidare. E t t mischmasch af förvridna o rd ur flera språk skall åt detta hot gifva något ännu mer afskräc kande , och möjligen tillika a n ty d a , att P lu tu s , denne gu ld e ts dem on, ä r hemmastadd i alla verldens tungom ål, men företrädesvis i Ju d a rn a s , i Hebreiskan. — P ape ar den latinska interjektionen Papce (Gr. nanat), som uttry c k er en smädlig förvåning eller b arm , och m otsvarar italienarnes C apperi ( = hvad tusan! se på bara!) S le p p e är det italieniserade h ebr. A lc p h , så ledes e tt u ttry c k för det fö r s ta , fö rn ä m sta . P lutus, när han får se de bägge vandrarne, som drista tränga ned i bans re g io n , vräker således ur s i g e n k ö l t e d : ” Hvad nu för S ata n!
SJU N D E SÅNGEN. 5
P a p e Satan, pape Salan aleppe”, Begynte Plutus, med sin hesa stämma;
Och han, som visste allt, den ädle skalden, Sad’, för att styrka mig*. ”Låt ej din fruktan D ig bli till men; livad makt än denne äger, Ilan skall din stig ej utför branten hindra.” Derpå till honom med den svällda nosen
,
4
r
Han vände sig och sade: ”Vill du tiga, Din satans ulf, frät opp dig sjelf af ilska! hvad nu alla djeflars djefvul!” — Annorlunda förstå tyska in te r p re te r detta s tä lle , och följa de förklaringar, som Lom bard i och A b b ate Lamci gifvit deraf. Sinnrik, men ej an ta g lig , ä r d e n , som B e n v e n u to Cellini försökt. Den förekom m er i lians avtobiograpdii, 3 b o k en , 7 kap. 7. E nfiata labbia. L an dino, och flera a n d r a , anse d e tta uttryck betec k n a det U ppblåsta högm od, som de hos guldets representant fnona naturligt. U ttrycket afser dock ej d e t t a ,
utan b ä r, såsoi kan lä tt förklaras, hvarförc de vältrade dem tned bröstet*
Percotcvansi incontro, e poscia pur li S i rivolgea ciascun, voltando a retro,
„
Gridando: perche tieni, e perche burli? C o sti tornavan per lo cerchio tetro
al
D a 0/7111 mano «//’ opposito punto, Gridandosi anche loro ontoso metro: Poi si volgea ciascun, quanåP era giunto,
34
Per lo suo mezzo cerchio, «//’ altra giostra. E d io, eh’ aeea /o cor /pasì compunto, D issi: maestro mio, or mi dimostra, Che gente e questa, c se tutti fur citerei Questi chercuti alla sinistra nostra.
ar
Etl egli a me: tulli* quanti far guerci Sì della mente in la vita prim aia, Che con misura nullo spendio ferci. Assai la voce lor chiaro V abbaia,
«o
u
Meu de eoa rulla dem för a t t klifva af med d em , de andra fur a t t gömma dem. I denna konflikt råka de oaflålligen ihop. 5 0 . P erche tieni? *’hvarför håller du igen, h indrar mig i min f a r t? ” P erche burli? ”hvarför ru lla r du p å , slungar k o r t hvad du h a r ? ” B u rla re stå r nemligen h a r icke i sin allmänna bemärkelse af sk ä m ta , g ä ck a , utau i den mer p ro vinciella, hvari det inom L om kardiet ofta förekommer (= .s rotolare). Men u ttry c k e t synes med flit valdt för a lt pa sam ma gang anspela äfven på de lustiga d a g a r, slösaren vet a l t göra sig, likasom tie n i, utom sin egentliga mening, äfven angifver gnidarens passion a tt hålla på styfvern. 5 5 . Loro ontoso m e tro , ”deras skymfliga tra ll” (omqväd e ) , den gamla visan, slagdängan. 5 5 . P h i la 1c t h c s har sannt anm ärkt : ”Straffen i Inferno äro ej alt kelrakta såsom någon holgö relsc till rening, de ut-
De stötte mot hvarann, och i detsamma
M En hvar sig vände, vältrande tillbaka: ”Hvi håller du?” ”Hvi slår du på?” de skreko. Så nu till motsatt punkt de återkommo „ Från begge sidor, genom dunkel kretsgång, Genskriande på nytt sitt ovetts-qväde: Se’n vände sig em hvar, när fram lian hunnit, Sin halfrund genom , till förnyad boxning.
u
Och ja g , hvars hjerta var hardt när förkrossadt, Sad’: ”Mästare! förklara mig, hvad detta tJ Ä r för slags folk: monn’ alla varit klerker, S om , här till venster, ses med kala hjessan?” Och han till mig: ”D e, i sitt lif på jorden, Ha allihop så skefvat med förståndet, Att i hvar utgift måttan de förfelat. Tillfyllest klart det deras gläfs förråder,
40
43
g öra b lo tt likasom en fortsättning af syndarens inre helfvete på jo r d e n .” Så igenkänner man h a r , i de begge syndar-gruppernas aflan a t t rulla ty n g d e rn a , enahanda ansträngningar för rikedom s samlande eller förspillaude som på jorden. I denna evigt up prep a d e konflikt mellen slöseriet och g irigheten, ä r den ena linien a f syndare likasom deu andras förebrå* ende sam vete; och hegges dårskap är dock till slu t långt n ä r mare beslagtad än de ana. 3 8 — 5 9 . M ed hala hjessan d. v. s. med tonsur. •— Sven skan e rb jude r ingen motsvarighet för originalets o rd le k cherei oek cherculi. 40. Med denna och följande lerzinen b e s v a ra r Virgilius Dantes första fråga.
Quando vengono a’ duo punti del cerchio, Ove colpa contraria gli dispaia. Questi fur citerei, che non han coperchio
40
Piloso al capo, e p a p i, e cardinali, In cui uso avarizia il suo soperchio. E d io: maestro, tra guesti cotali Dovrei io ben riconoscere alcuni, Che furo immondi di cotesti mali.
49
E d egli a me: vano pensiero aduni', L a sconoscente v ia , che i fé’ sozzi, A d ogni conoscenza or gli fa bruni.
5*
In eterno verranno agli due cozzi: Questi risurgeranno del sepulcro Col pugno chiuso, e questi coi crin mozzi.
a5
M al dare, e mal tener lo mondo pulcro H a tolto loro, e posti a questa zuffa', Qual ella sia, parole non ci appulero.
58
Or puoi, ftgliuol, veder la corta buffa De’ ben, che son commessi alla fortuna, Perche V umana gente si rabbuffa.
61
Che tutto V oro, eh9 e sotto la luna, O che già fu , di quest’ anime stanche Härmed ar nu äfven den andra frågan besvarad. De ena, till tecken af deras ogena s n å lh e t; 57. andra , till tecken sf deras lättsinniga slöseri. Det h e t e r nemligen i Italienskan ordspråksvis om en slösare: ” han ger h o rt ända till sista h å r s tr å e t, han har ej håren qvar på kroppen.” Detta slösarnes u tse en d e , efter kroppens och själens åte rfö re ning vid yttersta dom en, må ej förvexlas med de förutnämnda 4 0 —49.
de
När till de punkter i sin rund de komma, D er stridig last dem åter jagar åtskills. Men dessa, som ej ha ett strå på lijessan,
446
De voro klerker, påfvar, kardinaler, H os hvilka gränslös girighet var öflig.” Då sade jag: ”Bland sådana som dessa 419 Igen väl här jag borde några känna, Som sölades af just de samma laster.” Och Lan till mig: ”Du falskl drar denna slutsatsj tó9 D et nesans lif, som dem besudlat, skymmer Dem så, att nu kan ingen mer dem känna. För evigt skola mot hvarann de stångas, Och skola stå ur grafven opp, de ena Med knipen hand, med gnaget hår de andra. En fåvisk lust att ge, att samla, röfvat M8 Ifrån dem glädjens sköna verld, och bragt dem I detta kif, hvars art mitt ord ej målar. Nu kan du se, min son, det korta gycklet A f håfvor, dem F o r t u n a fick att dela, Om hvilka menskoslägtet slåss och äflas. Ty allt det guld, som finnes under månen, Och som har funnits, skulle ej förhjelpa
65I
en
andligas skallighet redan h ä r , i följd af tonsur. 58. I l mondo jtulcro afser paradiset, i uiotsats till Infer— 110 (questa zuffa). I l mondo dolce kallas af Dante ofta jo rd — lifvet. 00. ” Hur pass ängsligt detta är, det ak tar jag cj nödigtt att med mina ord skildra och utmåla: det ser du nog sjelf.’” 02. Rabbuffarsi eg. raka i lufven på hvarandra.
Non poterebbe farne posar ima. M aestro, dissi lui, or mi di' anche:
67
Questa fortuna, di che tu mi tocche , Che è , che i ben del mondo ha si tra branche? 7(l £ quegli a me: o creature sciocche, Quanta ignoranza e quella che v’ offendei O r vo* che tu mia sentenza nc imbocche. Colui, lo cui saver tutto trascende,
Ts
.Fece ii cicii, e die lor chi conduce, Sì cF o. H im lakropparnas intelligenser leda rörelsen s å , att alla delar a f de himmelska halfklotcn skimra ner till alla delar af det jo r d is k a , ljuset sålunda sprides i je m t fördeladt m ä t t , och rättvisa sker åt hvarenda punkt. 77. S p le n d o r’ m ondani. Rikedom, m a k t, ä r a , nöje, o. s. v ., jo r d e n s lysande sljernprickar. 78. Virgilius fram ställer n u , såsom cn med de förra analog intelligens, F o r t u n a , förvalterskan af de verldsliga kåfvorna. På jo r d e n beror dessas omvexling af henne, lik som på himmelen stjernkropparnas rörelse bero r af d eras le dande genier. 1 Convito y ttra r Dante, a t t , under det n å g ra h lo tt antaga så många intelligenser som det finns s tj e r n o r , andra dere m o t, och hland dem Piato, antaga lika m å n ga intelligenser, som det finns olika slags t i n g , så a tt t. e x . en sådan regerar allt livad guld heter o. s. v. Och dess» säger han — kallade Pialo Id é e r, under det man e l j e s t i hedcodomcn kallado dem Gudar. (Jfr. P hilalelh e s, I. 4 o ) -
Oltre la difension de’ senni umani: Perche una (jentc impera, e /’ altra langue, Seguendo lo giudicio di costei Che e occulto come in erba V angue. Vostro saver non ha contrasto a lei:
8S
E lla provvede, giudica, e persegue Suo regno, come il loro gli altri Dei. Le sue permutazion non hanno triegue: Necessita la fa esser veloce', Sì spesso vieti chi viceuda consegue. Quest’ è co/et, c/t’ è tanta /tosta in croce Pur da color, che le dovrian dar lode,
8s
vi
Dandole biasmo a torto e mala voce. Ma ella s’ e beata, e ciò non ode',
94
Con V altre prime creature lieta Volve sua spera, e beata si gode. Or discendiamo ornai a maggior pietà:
9r
84: ” Såsom orm i g räse t”, hvilken smyger sig på oss, och s tin g e r, innan vi veta ordet af. 88. D etta är tvifvelsutan rätta meningen a f e t t ställe, sotn man pä liera sä tt missförstått. 9C. d. v. s. Hon leder glad krelsbanan af sina åligganden. De andra intelligenserna (genierna, gudarna) ha hvar och en siti himmelsklot a t t sköta; hon har ocksä sin s fe r a , de j o r diska häfvornas k re ts g å n g , den verldsliga lyckans klotbana. S fe ra b ör nemligen här förstås symboliskt och icke, såsom af några tolkare s k e t t , fattas såsom e tt särskilt h im m elsklot, hvarifrån F o rtun a skulle låta sin inflytelse p å de jord iska ödena utströmma. 9 7. Med föregående rad är Virgilii apologi för F o r tuna ä n d a d , men man har o rä tt t r o t t ; a tt här hans tal slutar.
